Traditioner i dialog med nuet.
Del 6 av 8, skriven av Leif Magnusson
En kulturforskare beskrev en gång att platser som betyder något och är viktiga för människor behöver vara hemsökta. Det kan ske genom legender, sägner eller genom författares inspiration att använda en plats för ett syfte.
Hågelby hamnade i en deckare av Mari Ljungstedt (Det Andra Ansiktet) 2016:
”Skogsgläntan strax utanför Hågelbyparken var i själva verket en sagolikt vacker plats. Solstrålarna letade sig igenom lövverken och sjön Aspen låg blank och stilla. En mättad doft av sommarblommor och gräs, småfåglar som kvittrade högljutt och livfullt i träden. Men på marken var döden tydlig”.
Människor dras till vackra platser. De betyder något. Folkparken Hågelby har under flera år kommit att utgöra en plats för firandet av olika traditioner. Det unika med Hågelby är dess starka förankring i ett svenskt kulturarv och en öppenhet för de nya kulturella influenser som söker hemvist i Botkyrkas interkulturella landskap.
Ljungstedts krimroman har lite att göra med detta men att placera ett mord i en vacker miljö som många kan relatera till har en lockande effekt. Många kan miljön. Kontrasten mellan den vackra och det hemska blir också det effektfullt. Många har en relation till Hågelby.
Kalle Giertz växte upp på Hågelby på 40- och 50-talet. Han mindes pappans stora internationella umgänge och öppenhet. Under andra världskriget hade familjen finska krigsbarn boende i huset. En levande tradition av intresse för en större omvärld finns således inbyggd i Hågelbymiljön allt sedan LM Ericssons tid över Anna Giertz och hennes barn.
– En tradition som vi hade var att tända levande ljus i fönstren på juldagsmorgon som lyste för de som skulle till julottan i Botkyrka kyrka. Vi barn fick vakta i rummen så att det inte hände något med elden. Sedan åkte vi dit i med levande facklor i släden, minns Kalle, som bodde i huvudbyggnadens andra våning till vänster i ett eget litet rum.
Den stora traditionen numera är festen på midsommarafton. Till toner från Slagsta Gilles folkmusiker i norra kommundelen blir den dans runt stången. Mellan 4000 till 5000 besökare kommer årligen. En annan tradition som är etablerad sedan länge är valborg. Den 6 juni – nationaldagen – firas med ett välkomnande av nya botkyrkabor med gåvor som berättar om Botkyrkas historia.
En ny tradition som valt Hågelby som plats för firande är avslutningen på Ramadan. Botkyrkas muslimer har skaffat en relation till Hågelby som plats. 2017 kom nästan lika många som till midsommarfirandet. Hågelby som mötesplats för olika traditioner går förstås långt utöver religiösa sammanhang.
Årligen sker mer privata traditioner som bröllopsmiddagar, dop, begravningssamlingar i Hågelby. Utöver detta sker mer lokala traditioner som ”Botkyrkadagen” anordnad av Socialdemokraterna, olika kulturevent anordnad av Kultur-Fritid samt kaninhoppning. Bredden är uppenbar och den ”glokala” positionen Hågelby skaffat sig som mötesplats och scen för olika traditioner får anses med råge uppfylld. Identiteter är inte längre kopplade till en plats. Globala kulturflöden tar plats i det lokala sammanhanget (tänk Hågelby) och blir meningsbärande för människor som lämnat ursprungliga miljöer både i och utanför Sverige. Hågelby kan därför anses bidra till att stärka kulturella värden för Botkyrka.
Hågelby som folkpark är i en ständigt pågående dialog med nuet.