Folkparken – en ny park i gammal miljö!
Del 4 av 8, skriven av Leif Magnusson
Två gånger har Hågelbyparken lyckats bli utsedd till årets folkpark i Sverige. Den första gången skedde det 1989. Med motiveringen att Hågelbyparkens framgångar skapat tillförsikt och framtidstro också hos andra folkparker samt hos de som funderar på att starta nya folkparker. Folkparkernas Centralorganisation ville uppmuntra fler att ta del av den framgångsanda som Hågelbyparken bars av.
Bakom beslutet fanns ett viktigt faktum. 1987 hade parken ca 86 000 gäster och besökare. 1988 ökade antalet med 40% till 120 000. 1989 fortsatte ökningen och det inspirerade en folkrörelse som hade en del problem runt om i landet.
Vid det andra tillfället, år 2000, motiveras utmärkelsen med att parken har en bred och framgångsrik verksamhet och att det finns en kapacitet att genomföra stora arrangemang och har utvecklat en relation och blivit en angelägenhet för botkyrkaborna, föreningslivet, kommunen och näringslivet. Som bonus ansågs även restaureringen av Klockhuset spelat in – en insats som ytterligare gav utrymme till verksamhetsutveckling i allt mellan konferenser och vinprovningar.
Hågelbyparken som en Folkets park började utvecklas genom danskvällarna. Så här kunde det skildras:
”Sjön spegelblank, gräsmattan är frodig och dansbanan vallad för snygga glidsteg”. En annan skrev: ”Får jag lov? Han var vacker, har hallonröd skjorta och glada ögon. Han tar snabba steg, jag snubblar på hans fötter , men lär mig snabbt hans stil: tripp, tripp, ååå, tripp”. Året var 1996. Danserna hade pågått sedan 1981 och pågår än.
Det ligger en dos romantik i alla skrivna betraktelser från danserna de första åren. Hågelbyparken hade en av de mest attraktiva danstillställningarna i Mälardalen. Folk åkte långväga. Hemligheten? Platsen var vacker. Ingen fylla. Folk kunde dansa. Kända band men inte för kända då blev det risk med för mycket folk och då gick det inte att dansa. Tiden 19-23 gjorde att dansarna orkade gå till jobbet dagen efter. Ungefär så fångades danserna i media. En sak till: Picknickkorgen att ta med ut på den frodiga gräsmattan i danspauserna förstärkte myset.
Birger ”Bigge Hendriksson”, var med från början 1975 och viceordförande i parken tills kommunen tog över helt 2005. Förutom att ha fungerat som dansansvarig har han guidat besökare i åratal. Nu blir det mest boule med PRO nära dansbanan. Hans favoritband är Micke Ahlgrens och han missar aldrig en spelning av dem. Han fixar också en kantarellomelett till bandet då de kommer då han vet att det uppskattas. Så byggs relationer över tid. Hur ska höjdpunkten beskrivas efter över 30 års engagemang?
– Jag väljer ögonblicken med FUB-danserna. Vilken glädje som där uppstår och vilken tacksamhet för att dessa danser sker går inte att beskriva. Sorgligt att det varit svårhanterligt ibland med personalens arbetstider då vi fått avbryta lite tidigare än stämningen önskat.
En annan viktig verksamhet genomåren är sommarteatern. Den lokala teatergruppen Repliken satte upp mängder av föreställningar, bl.a. ”Läkare mot sin vilja” (-88) fritt efter Moliére och Hjälten på den gröna ön” (-93) och storsatsningen på ett spel om ”Kalabaliken i Hogslaby” (-90 ) med en levande häst i en av rollerna, eldar, kärlek och vilda slagsmål. Helt enkelt en helt vanlig vardag på 1500-talet.
Teaterplatåns naturscen med den gamla torkställningen från arbetarnas tvättstuga uppförd i kolonner med trätak stod relief åt många föreställningar av Claes Vogel, Leif Werner och Berit Carlberg, bl.a. ”Glada ladyn (-98), Charmören från Tumba (-00).
Lägg därtill talangjakter, Dahlgrens berömda ”Värmlänningarna”, ”Söderkåkar”, Fröken Julie med Kim Anderzon, Clownen Mannes barnföreställningar och Skansens Ulf-Håkan Janssons klassiska Kasperföreställningar under många år och en massa ytterligare så framstår Hågelbyparken som en stark etablerad sommarscen.
Ytterligare en verksamhet att framhålla under folkparksperioden är alla konstutställningar som ägt rum. En tongivande person har Lars Isacson varit och han har inspirerat efterföljare och han drev ett galleri i Hågelby under flera år. Han skapade hästarna i lekparken och gav dem namn – ”Drömbärarna” – lekhästar som gjöts av Kalle Lönn, den hantverksskicklige muraren på Hågelby i armerad plats. Med dessa tänkte konstnären att barn kunde rida till fantasins fjärran platser. En stor skulpturutställning ägde rum 1996 och många minns än Tomas Nordbergs plankbråte nere vid dammen som skönstörde utsikten från stora husets terrass.
Folkparken lever gott än. Första året 1975 omsatte man 1.648:- och gjorde en vinst på 286:60. Idag, drygt 40 år senare, omsätter Hågelbyparken 19 miljoner.